Då var det dags, efter att ha provat otaliga vandringskängor hittade jag ett par på Friluftsfabriken i Borås. Jag och min väninna Jeanette åkte dit en dag efter att jag hade slutat jobbet. Min man sa att butiken ligger vid Mc Donalds, ok tänkte jag och sökte ändå på nätet. Det stämde inte alls tyckte jag. Jag hittade en adress vid Simonsland. Vi skyndade oss dit med mobil GPS i handen... det började att småregna, men vi ångade på. Vi letade och letade, frågade person, efter person...ingen visste. Jag försökte att ringa dem, vilket visade sig att de hade stängt redan kl. 14.00. Mycket konstigt tyckte jag, jag hade ju läst på deras hemsida att de har öppet till 18.00. Jag googlade och googlade, då gick det upp ett ljus, jag hade blandat ihop två olika företag, friluftsfabriken och fritidsfabriken. Vi skulle till friluftsfabriken, vilket mycket riktigt inte låg så långt från Mc Donalds... Nu satte vi fart åt andra hållet, in mot torget igen med gps i handen. 10 minuter var det kvar till stängning. Jag gick före, hann in och talade om vad jag var ute efter. Jag sa att jag skall ha en lätt vandringskänga med skaft som går över anklarna, Killen i butiken visste precis vad jag behövde, han plockade fram och jag provade. (Vilken toppenservice, där kommer jag att handla fler gånger.) Kängorna satt som handen i handsken. Ett par ullstrumpor och en t-shirt i ull inhandlades också. Nu var jag redo för att ge mig ut på vandring.
Det här med vandring kom upp dels av att jag gillar att gå, jag går gärna rundor i motionssyfte samt att det är balsam för själen. Dels av inspirationen jag fick av min dotter och svärdotter som har vandrat i Jämtland och i Sydamerika (Inkaleden, samt andra områden). De frågade om vi ville vandra Jämtlandstriangeln med dem sommaren 2018, Vi tackade genast ja till detta. Vi skall då flyga till Östersund och först tillbringa lite tid där så att mannen i mitt liv får återuppliva några barndomsminnen. Därefter sammanstrålar vi med tjejerna... Det blir ett annat blogginlägg om detta när det blir dags...
Då var det dags att vandra...jag och min väninna Heike bestämde oss för att välja en vandringstur som Cykla och vandra i sjuhärad ordnade på sin festival som var nu i helgen. Vi bestämde oss för pilgrimsvandringen som gick mellan Håcksvik och Lerbäcksbyn. Ca 1,2 mil skulle vi vandra. På morgonen förberedde jag mina fötter genom att först pudra dem med barnpuder, därefter tog jag på mig ullstrumporna och sedan snörade jag på mig kängorna. Vi hade med oss matsäck för pausen utmed vandringen.
I Håcksvik samlades vi utanför kyrkan. Byn är inte stor. Uppslupningen desto större, vi kom fårn olika håll några ändra från Västra Frölunda. Ledaren Martin, berättade lite om vad en pilgrimsvandring är och vi fick med oss de 7 pilgrimsorden som är Frihet, Enkelhet, Tysnad, Bekymmerslöshet, Långsamhet, Andlighet och Delad, Den första bokstaven i varje ord bildar tillsamamns ordet fetblad som betyder kärleksört. Vi fick fundera under tystnad över ordet frihet och vad det har för betydelse för oss, Frihet kan vara många saker. tex. frihet att kunna vandra. Nästa ord var enkelhet vilket kan betyda att vi skall inte ha mer än vad vi behöver, ej ansvara för mer än vad som känns bra för oss.
Vi vandrade dels på asfalt, dels på grusväg, i skog och mark. Vandringen innehöll underbar natur, djur, trevliga människor där som vi samtalde med eller vandrade med i tystnad. Vi reflekterade över ordet tysnad som är otroligt skönt i vår stressade samhälle där brus, buller och allsköns ljud låter hela tiden. Vilket innebär att människor inte får tid till eftertanke, ej heller vila hjärnan från alla intryck.
Vi fikade mitt ute på landsbygden med hagar och får omkring oss. Sedan fortsatte vi färden undter reflektion av ordet bekymmerslöshet. Alla har bekymmer men det är så otroligt viktigt att vi inte har bekymmer över sådant som vi inte behöver, sådant som ger oss ångest. Vi vandrade vidare i långsam takt, och talade om ordet långsamhet, Allt skall gå så fort nu att ingen hinner reflektera över vilket också ger upphov till felaktigheter och stress i vår vardag. I skogen fann vi både svamp av olika giftighetsgrad och bär, när vi kom fram till ett gammalt torp och ordet andlighet kom väl till pass. Andlighet innebär mer att lyssna inåt. Till sist kom vi fram till målet, Lerbäcksbyn där ordet dela fick betydelsen av att vi delade en måltid tillsamamns. Lerbäcksbyn som är en gammal förläggaregård med färgeri. Christina i Lerbäcksbyn hade öppnat upp och lagat en fantastiskt god soppa och till det hembakat bröd med ost och skinka. Vi avslutade måltiden med kaffe och te med hemmabakade havrekakor och äppelkaka.
Därefter var det dags för hemresa och nya äventyr...
